O.M.M.

»Det kan vara någon av spelarna i HV71...«

Eftersom jag lyckades med konststycket att glömma mina innebandyklubbor vid gårdagens träning fick jag idag anledning att strax efter 07.00 besöka min gamla mellanstadieskola igen. Klubborna var kvar i gympasalen.  Men det är inte det som är historien.

 
Nyrenoverat fiskfrilettställe.

Jag fick återuppleva en miljö som jag lämnade för 20 år sedan. Det var speciellt. Den gamla matsalen där det serverades fiskfriletter och ugnspannkaka var nu alldeles nyrenoverad. Här igger också de nya slöjdsalarna. Undrar om de påminner om den sal där jag gjorde en sned smörkniv som såg ut som en haj?  På skolgården utanför lyckades klassens busfrö träffa en lärare med en snöboll mitt i nacken. Straffet blev kvarsittning. Eller rundpingisbordet där det begicks heta bataljer. Nåde den fyragluttare som smaschade ut en sjätteklassare.
Från gruset på fotbollsplanen dammar minnen om en  speciell match mot 5c i någon form av skolmästerskap. Jag blev målskytt. Ett ganska makligt skott (läs strumprullare)  efter pass från Aram (han som sedan gjorde karriär på fotbollsarenorna). Jag ser precis hur bollen studsar. Hur det dammar lätt i gruset när bollen går in vid den fyrkantiga trästolpen och träffar stålnätet bakom. Det växer nyponbuskar genom nätet och bollen får dem att rycka till en aning.
Idag är det baracker på hela fotbollsplanen. Men de vildvuxna nyponbuskarna är kvar.
Som någon slags symbolik är det en stor artikel om Råslättskolans förfall i dagens JP. Vissa klassrum har inte renoverats sedan 1970-talet står det. Jag tror dem när jag ser dörren till min gamla korridor slå igen bakom en vaktmästare.
Det är samma dörr.
Och samma vaktmästare.



Här är fotbollsplanen!





Här kan man glömma/hämta innebandyklubbor.

Dags att börja ta upp en gammal rolig bloggtradition. Fredagskul. Favorit först ut. 

Vi såg en ganska rolig grej på bilderna från mammafesten i lördags. Alla blickar är riktade mot födelsedagsbarnet. Utom en. Linslusen som smugit sig fram bakom Jenny. Och som givetvis smilar upp sig som bara en modell kan.

Igår hjälpte jag pappa att klippa gräset. Jag fick gå efter honom med min klippare. Jag hade lika fina hörselkåpor som pappa. Det är rätt coolt, man hör liksom ingenting. Inte ens när mamma ropar. Smart.
Pappa tyckte att jag var duktig som kunde klippa områden som han inte riktigt kom åt med sin nya fina Klippo, typ berghällen och studsmattan.

I fredags fick jag en egen gitarr av farmor. Fast egentligen är det en ukulele, men den funkar perfekt som en gura till mig. Inspirerad av detta nytillskott skrev jag i team med Danne en sång. Den heter Skeppet. Den går ungefär så här: Skeppet! DUDUDUDUDUDUDU (det sista är sådär som en hårdrocksgitarr låter). Ska fila lite på riffet, men det känns nästan som det är fulländat. Själva uttrycket vid framförandet är sedan givetvis viktigt. Där känner jag mig helt hemma.



Nähepp, nu hinner jag inte skriva mer. Känner att en ny låt är på gång.

/ Vidde

Fest i dagarna två när mamma/farmor fyllde 60. Det började med middag på fredag kväll.





På lördagen kidnappning för avfärd till frukost och vagnsfärd i stallet:





Lunchen intogs på Tabergs topp:



Därefter, efter viss övertalning, blev det tufft race på Axamo Ring.





När racingdammet borstats av var det slutligen så dags för överraskningsmiddagen med hemliga gäster.





Tack till alla som bidrog.

Bakom vårt hus har kommunen lagt säkert sexsiffriga belopp på en ny lekplats. 

I går morse hade jag en härlig morgonpromad med Jaz. Ända tills jag fick se sopbilen på gatan. Oh no, jag hade glömt ställa ut soptunnan. Överfull med blöjor. No, no, no. Rusar som en idiot hemåt för att försöka hinna innan sopbilen drar iväg. Kommer med en förvånad Jaz i släptåg runt hörnet till uppfarten. Precis då ställer sopgubben tillbaka min tömda tunna och gör tummen upp. Jag hälsar på samma sätt. Ler. Och för en stund är det som det då och där  ligger ett extra vackert ljus runt sopbilen. Den här sopgubben från himlen har alltså gått in och hämtat min glömda soptunna. Han har tänkt. Omtänkt. Det räckte för att göra min dag så mycket bättre. 

Det fullkomligen bubblar av ord ur Viddes mun nu.

Vidde njöt i fulla drag av helgens superväder. Bad, grillspett och så lite stalltjänst på det.

Nu har äntligen "min" lekplats invigts. Gissa vem som hänger där dagarna i ända?

Närmare 75.000 fans välkomnade AC Milans senaste nyförvärv när han presenterades på en presskonferens i veckan. Här ses klubbens ordförande Morbror V överräcka tröjan vid den högtidliga cermonin.

Hello.
Brorsan är snäll mot mig.
Nu har han sagt till mig att skriva något här.
Så jag skriver om honom. Om när han var schysst och läste bok för mig.

Ciao/ Idis

Jag tog med mig morsan, farsan, syrran och farmor och drog till Borås djurpark.
Hur kul som helst. Såg både varg och lejon. Och en apa som gömde sig i en filt.
Men roligst var nog grisen som jag fick klappa. Men mamma sa att den var för tung när jag frågade om jag fick bära. Jag som åt extra välling till frukost?

Vidde tog tennisveckan på fullaste allvar. Bäva månde Söderling om några år.

Detta digra och nogsamma arbete ledde fram till: