Debut!
I november kommer min första diktbok.
Jag har gjort den tillsammans med min kollega Mats Andersson.
En kreativ utmaning i foto och text.
En fotograf.
En skribent.
Ett uppdrag: Att utmana varandras kreativitet.
Det började som ett roligt sätt att träna och trigga text- och bildskapandet på Concret. Vi jobbar dagligen med att utifrån en given bild skapa en text och vice versa. Vad skulle hända om vi började jobba på samma sätt med fotokonst och poesi?
Ena veckan har Mats skickat en bild för mig att skriva om. Den andra veckan har flödet varit omvänt.
Resultatet finns snart i bokform. I en exklusiv, begränsad och numrerad upplaga.
Förhandsbeställ ett ex vetja!
Pristagarna...
Med tanke på hur vi står i centrum på den här bilden kan man tro att vi vann...
Hedrande 10:e plats bland 46 startande lag är dock närmare sanningen. Vi måste kapa fem slag till nästa år för att slåss om slutsegern.
Noterbart
Rundan tog 6,5 timmar. Vi spelade nioboll!!! Vi fick alltså bland annat bevittna 54 utslag.
Bokpremiär!
Det känns onekligen lite speciellt. Äntligen blir det bokpremiär. För även om jag producerat texter för tidningar, presentationer, annonser, bloggar med mera så är det något visst med en bok. Det är Mats Anderssons första fotobok som jag har fått äran att författa texter till. Nära 200 sidor fotokonst. Och så lite text då också förstås...
Maila mig om du vill förhandsbeställa ett ex (perfekt julklapp!)
Här lite mer om boken:
Boken »årstiderna« är Mats Anderssons första bok. Nära 200 sidor fotokonst. Fotografering har alltid intresserat honom, men det är först under senare tid som han känt att han kan producera bilder som är hans egna. En process som han beskriver som ett helt nytt sätt att se bildmotiv. Överallt. När som helst.
– I den här boken vill jag visa årstiderna – på mitt sätt. Inte traditionellt uppdelat på vår, sommar, höst och vinter utan en friare tolkning med olika teman. Samtliga bilder är gjorda under 2009. Vissa direkta, andra mer abstrakta. Ge även de sistnämnda en chans. De, om något, visar naturens fascinerande variation, säger han.
2009 är ett år som inneburit ett intressant genomslag för Mats Andersson som naturfotograf. Inte minst via de möjligheter som Internet erbjuder för bildvisning och snabb respons. I »årstiderna« samsas traditionellt raka fototekniker med konstnärliga dubbelexponeringar. En befriande skildring av känsla och sammanhang, istället för den artbeskrivningssträvan som ofta dominerar naturfotografering.
– Mina bilder. Mina årstider. Med förhoppningen att upplevelsen blir just din.
Råslättsskolan revisited
Eftersom jag lyckades med konststycket att glömma mina innebandyklubbor vid gårdagens träning fick jag idag anledning att strax efter 07.00 besöka min gamla mellanstadieskola igen. Klubborna var kvar i gympasalen. Men det är inte det som är historien.
Nyrenoverat fiskfrilettställe.
Jag fick återuppleva en miljö som jag lämnade för 20 år sedan. Det var speciellt. Den gamla matsalen där det serverades fiskfriletter och ugnspannkaka var nu alldeles nyrenoverad. Här igger också de nya slöjdsalarna. Undrar om de påminner om den sal där jag gjorde en sned smörkniv som såg ut som en haj? På skolgården utanför lyckades klassens busfrö träffa en lärare med en snöboll mitt i nacken. Straffet blev kvarsittning. Eller rundpingisbordet där det begicks heta bataljer. Nåde den fyragluttare som smaschade ut en sjätteklassare.
Från gruset på fotbollsplanen dammar minnen om en speciell match mot 5c i någon form av skolmästerskap. Jag blev målskytt. Ett ganska makligt skott (läs strumprullare) efter pass från Aram (han som sedan gjorde karriär på fotbollsarenorna). Jag ser precis hur bollen studsar. Hur det dammar lätt i gruset när bollen går in vid den fyrkantiga trästolpen och träffar stålnätet bakom. Det växer nyponbuskar genom nätet och bollen får dem att rycka till en aning.
Idag är det baracker på hela fotbollsplanen. Men de vildvuxna nyponbuskarna är kvar.
Som någon slags symbolik är det en stor artikel om Råslättskolans förfall i dagens JP. Vissa klassrum har inte renoverats sedan 1970-talet står det. Jag tror dem när jag ser dörren till min gamla korridor slå igen bakom en vaktmästare.
Det är samma dörr.
Och samma vaktmästare.
Här är fotbollsplanen!
Här kan man glömma/hämta innebandyklubbor.
Nyrenoverat fiskfrilettställe.
Jag fick återuppleva en miljö som jag lämnade för 20 år sedan. Det var speciellt. Den gamla matsalen där det serverades fiskfriletter och ugnspannkaka var nu alldeles nyrenoverad. Här igger också de nya slöjdsalarna. Undrar om de påminner om den sal där jag gjorde en sned smörkniv som såg ut som en haj? På skolgården utanför lyckades klassens busfrö träffa en lärare med en snöboll mitt i nacken. Straffet blev kvarsittning. Eller rundpingisbordet där det begicks heta bataljer. Nåde den fyragluttare som smaschade ut en sjätteklassare.
Från gruset på fotbollsplanen dammar minnen om en speciell match mot 5c i någon form av skolmästerskap. Jag blev målskytt. Ett ganska makligt skott (läs strumprullare) efter pass från Aram (han som sedan gjorde karriär på fotbollsarenorna). Jag ser precis hur bollen studsar. Hur det dammar lätt i gruset när bollen går in vid den fyrkantiga trästolpen och träffar stålnätet bakom. Det växer nyponbuskar genom nätet och bollen får dem att rycka till en aning.
Idag är det baracker på hela fotbollsplanen. Men de vildvuxna nyponbuskarna är kvar.
Som någon slags symbolik är det en stor artikel om Råslättskolans förfall i dagens JP. Vissa klassrum har inte renoverats sedan 1970-talet står det. Jag tror dem när jag ser dörren till min gamla korridor slå igen bakom en vaktmästare.
Det är samma dörr.
Och samma vaktmästare.
Här är fotbollsplanen!
Här kan man glömma/hämta innebandyklubbor.
Arg på avfall
Bakom vårt hus har kommunen lagt säkert sexsiffriga belopp på en ny lekplats.
Bakom vårt hus ligger en fantastiska ekbacke.
Bakom vårt hus tror några lågpannade intellekt att det är allmän avstjälpning av trädgårdsavfall.
Fy faen. Det blir dålig lukt och drar till sig insekter i sådan mängd att dalälvsborna kan känna sig utmanade. Dessutom ser det ju rent för jävligt ut med stora högar av gräs och grenar. Inte minst nu när den nya lekplatsen är så fräsch. Inte minst när alla löv trillar av och allt trädgårdsrens plötsligt träder fram. Tydligen är dessutom folk beredda att gå flera hundra meter med skottkärror och dumpa bakom oss. Men nu får det vara stopp. Skylt har satts upp, snubbeltråd utlagd och bevakning dygnet runt inledd.. Nästa person som dumpar kommer, förutom att tjäras och fjädras på torget, även att avkrävas tips om var vi kan dumpa vårt trädgårdsavfall inom tio meter från hans/hennes tomt.
Glad på avfall
I går morse hade jag en härlig morgonpromad med Jaz. Ända tills jag fick se sopbilen på gatan. Oh no, jag hade glömt ställa ut soptunnan. Överfull med blöjor. No, no, no. Rusar som en idiot hemåt för att försöka hinna innan sopbilen drar iväg. Kommer med en förvånad Jaz i släptåg runt hörnet till uppfarten. Precis då ställer sopgubben tillbaka min tömda tunna och gör tummen upp. Jag hälsar på samma sätt. Ler. Och för en stund är det som det då och där ligger ett extra vackert ljus runt sopbilen. Den här sopgubben från himlen har alltså gått in och hämtat min glömda soptunna. Han har tänkt. Omtänkt. Det räckte för att göra min dag så mycket bättre.
Beat it
Kan aldrig säga att jag varit något jättefan. Men det går inte bortse från faktum att den första skiva jag någonsin köpte själv och för egna pengar var Bad. Jag och min kompis Jonas tog rulltrappan ner till skivaffären (jo sådana fanns på den tiden) i Sesamhuset. Bläddrade bland de stora konvoluten. Jag kommer precis i håg hur nöjd jag kände mig när jag åkte hem med skivan i stor plastpåse.
Han var garanterat en av de största. Synd att det också blev hans fall.
Favvolåt (från Thriller):
Lite mer udda favvolåt:
Elmia Wood
. 
Tre dagar i Elmia Woods presscenter avverkades under förra veckan. En intressant mässa. Regn och rusk skrämmer inte skogsfolket. Snarare tvärtom. 46000 besökare från hela världen gästade skogarna utanför Vaggeryd.
Här kan du läsa vad vi i tremannaredaktionen lyckades prestera i nyhetsväg.
Tre dagar i Elmia Woods presscenter avverkades under förra veckan. En intressant mässa. Regn och rusk skrämmer inte skogsfolket. Snarare tvärtom. 46000 besökare från hela världen gästade skogarna utanför Vaggeryd.
Här kan du läsa vad vi i tremannaredaktionen lyckades prestera i nyhetsväg.
Två dagar i Kinnarps
Först något som gårdagens besök:
Han kan knappt lira orgel, knappt gitarr, absolut inte munspel och allra minst sjunga. Åtminstone inte tekniskt sett. Ändå har Bob Dylan lyckats hänföra en världspublik i 50 år. Inte minst 60-talets stora ikoner hyllade unisont Bobban. Så det är något annat han har bakom sin skygga (arroganta?) framtoning; låtskatten och textbanken såklart.
Denna bjöds vi bara delvis på igår kväll. Som inte alltför inbiten fan blev en stor del av konserten en ganska sammanflytande bluesmassa. Med "Just like a woman" som en höjdpunkt. Och att få höra "Like a rolling stone" (Framröstad till världens genom tiderna bästa rocklåt 2005) med originalartisten gav kvällens enda gåshud. "All along the watchtower" och "Blowin in the wind" hade säkert haft potential om de inte försetts med typiska Dylanska nyarrangemang.
Sammanfattningsvis: Kul att ha sett en legend i Jönköping.
Sedan något om dagens besök:
Vilken stämning. Vilken publik. Och vilket lag! Hv har varit utdömda flera gånger i det här slutspelet men hela tiden rest sig och gått stärkta ur de prekära lägena. Idag spelade de med stor pondus när de (som vanligt) tagit det lite lugnt i första för att sedan köra på för fullt i andra. Falks första var grymt snyggt, Thörnbergs ännu snyggare. Nu ska det bli kul att ta sig an Färjestad i finalen.
Sammanfattningsvis: HV är nederlagstippade av alla experter inför finalen. Utdömda...
Välkommen på vernissage!
Onsdagen 18 mars har Mats på Concret vernissage för sin fotosvit »Skåda ljuset«. Kom dit och ät lite mingelmat och och skåda ljuset vetja.
Is this the real life...
Dagens Oh-vad-härligt-med-fredag-och-det-är-minsann-lite-ljusare-än-för-en-vecka-sedan-och-så-en-bra-låt-som-du-måste-höja-volymen-på-bilstereon-på-väg-till-jobbet-låt: (Mest för det långsamma introt då såklart).
Bonus: I måndags spelades detta mästerverk när jag var på väg till jobbet. Hela veckan gjord. Musikläggaren på P3 är verkligen glödhet just nu.
Bonus: I måndags spelades detta mästerverk när jag var på väg till jobbet. Hela veckan gjord. Musikläggaren på P3 är verkligen glödhet just nu.
MBB - tuggummiblues för mig
Någon gång i mitten på 80-talet jobbade pappa på Rikskonserter. Ett av banden som de då hade ute på turné och som jag som liten knodd fick följa på nära håll var Mönsterås Blues Band. Jag minns speciellt en spelning på Huset där jag backstage för första gången fick testa Stimorol (heavy stuff!) i det där klassiska rödblåa paketet.
1994 såg jag dem senast; då på bluesfestivalen i Mönsterås.
På måndag spelar de på Jazzklubben/Harrys.
Funderar skarpt på att köpa ett paket Stimorol och ta mig dit för en nostalgikick.
På hal is
14 minus när jag klev ur bilen.
Helt vindstilla.
Solsken.
En perfekt dag för isfiskepremiär fick jag veta av mina två guider/experter.
Bakgrunden till detta tilltag är ett researcharbete för ett bild-/upplevelsereportage till en av de tidningar som vi producerar på jobbet.
Några napp - och väldigt kalla fingrar - senare stod vi runt elden och smaskade på nygrillad aborre.
En kall, men klart minnesvärd upplevelse.
Läs Skumtimmen!
En bra bok lockar hela tiden till att vända blad. Samtidigt som du inte riktigt vill att den ska ta slut.
"Skumtimmen" av Johan Theorin är en bra bok. En mycket bra bok.
Sedan jag plockade den ur julklappshögen i förrgår har jag knappt kunnat släppa den.
Det är en kriminalroman som utspelar sig på Öland. Theorin väver samman historiska episoder med nutid på ett snyggt och ibland oväntat sätt. Känns inte som en typisk deckare utan nyskapande; lite paradoxalt kan tyckas när en av hjältarna i boken är närmare 80 år. Men det kanske är just att boken undviker de värsta klichéerna som gör den intressant. Den har också en mörk och melankolisk underton som passar historien väl. Noterbart är att historiens spökmördare Nils Kant under en period i boken bor på Gröna gatan i Jönköping (!).
Misstänker att en och annan Ölandsbo på promenad på Alvaret kommer att kolla sig över axeln efter Nils Kant när de läst Skumtimmen.
Sammanfattningsvis; ska du bara läsa en enda bok under 2009 välj Skumtimmen (för då kommer du även att vilja läsa Nattfåk; Theorins andra bok i Ölandsserien).
/ d
Under tian!
Trodde faktiskt aldrig att det skulle inträffa igen; att kunna tanka för under tian. Men idag var det möjligt.
Gotland tur och retur
Fakirenflyget till Visby från Linköping.
Några timmars jobb.
Sedan en febril jakt på mat. Inte mycket som är öppet så här års.
Och inte mycket folk som syns heller. En märklig upplevelse.
Sedan planet tillbaka till fastlandet igen.
Ett litet plan. Det blåste mycket. Små plan kränger mycket när det blåser.
Kanske tur att vi inte åt för mycket.
Tre intryck:
• Åk till Gotland på sommaren.
• VIlken vacker stad - vilka byggnader.
• Håll i hatten. "Di blauser jimt sao hier pau Gotland".
Några timmars jobb.
Sedan en febril jakt på mat. Inte mycket som är öppet så här års.
Och inte mycket folk som syns heller. En märklig upplevelse.
Sedan planet tillbaka till fastlandet igen.
Ett litet plan. Det blåste mycket. Små plan kränger mycket när det blåser.
Kanske tur att vi inte åt för mycket.
Tre intryck:
• Åk till Gotland på sommaren.
• VIlken vacker stad - vilka byggnader.
• Håll i hatten. "Di blauser jimt sao hier pau Gotland".
Tiiitta, det engna!
Vidde har inspirerat till en krönika i senaste numret av Sydveds tidning Aktivt Skogsbruk (68.000 ex!)
Krönikan som behandlar glada tillrop om det där som faller ner från himlen kan du läsa här.
På plats med professorn
I lördags var jag och mamma inbjudna till den akademiska högtiden när professorer och doktorer installerades på Högskolan i Jönköping. Bengan skulle nämligen komplettera sitt fyrtal i professurer. Högtidligt värre. Och själva middagen var förutom väldigt välsmakande också dramatisk med riktig rockstjärneentré i rök och ljus. In i dimman.
Back in black
Ny Metallicaplatta släpps nästa fredag. För första gången på väldigt länge känns det intressant. Det man har kunnat höra hittills låter som Metallica innan "Black album". Det låter bra. "The Day that never comes" har en introslinga som ger "One"-vibbar och känns som en blivande klassiker.
Får damma av hårdrocksposerna...
Volymhöjare
Fredagsmorgon. Solen i ögonen på väg över Munksjöbron.
Och så denna låt på radion. Klockren volymhöjare. Nostalgi.
Lockade fram minnen från en konsert 95-96 nångång på kulturhuset.
Kuriosa: Hela Brainpools turnébuss hade under konserten blivit länsad på värdesaker, varav ett par riktigt värdefulla gitarrer.
