Bra reklam känns i hjärtat. Radiotjänst nyttjar verkligen nya medier med sina senaste kampanjer. Först med Hero-grejen och nu har de genomfört sveriges största flashmob. Inte lika cool som Michael J-hyllningen i somras men väl så vacker.
2 timmar och 40 minuter. Så lång tid tog det från det att vi ställde oss i sjumilakön tills dess att alla tre fått varsitt stick. Vidde skötte sig perfekt utifrån förutsättningarna och fick med sig ett klistermärke med en krokodil på.
Jämte oss i kön familj med 1,5 års bebis som fick russin, rån och en bok att läsa i.
Vi körde med godis, cola och blipp-blipp på pappas Iphone för att hålla Vidde vid gott humör. Vi kände efteråt oss lite som dåliga föräldrar i jämförelse. Var vi det?
Sedan tänkte vi lite till på det; såg på kvinnan i familjen jämtes växande mage och tänkte unisont:
– Vänta ni, vi körde också med russin, rån och bok när Vidde var i den åldern. Sen kom nummer två och då väljer man de rationella lösningarna som man vet funkar. Sju dagar i veckan.
Så skrattade vi lite åt det och att vi hade tänkt likadant. Så åkte vi hem med våra värkande armar.
I kväll ska det köas, stångas och bökas. För det är tydligen så det går till att bli vaccinerad. Kan det vara möjligt att man köar flera timmar med Vidde och så får man gå hem utan fullgjort uppdrag. Det om nåt vore ju riktigt svinigt.
Vi började med att besöka nya stallet. Vidde pysslade lite med Hunter och tog en liten ridtur på Silver.
Att bära runt på Blixten är också en höjdarsysselsättning.
I lördags skapade Vidde denna. Är det bara vi som är jäviga som tycker att det här är ruskigt begåvat? Vi var imponerade. Kolla Idis fötter i högra hörnet. De gör "stortån upp" för spökmålningen.
I går var vi och besökte begåvade Sara Landstedt. Ska bli spännande att se vad det gav.
Hej. Det händer mycket just nu. Jag har precis upptäckt att det går att variera sig när man så att säga pressar ut luften ur munnen. Det uppstår ett superkul ljud då. Det låter goj, goj, goj, goj. Coolt. Coolt. Coolt. Coolt.
Det känns onekligen lite speciellt. Äntligen blir det bokpremiär. För även om jag producerat texter för tidningar, presentationer, annonser, bloggar med mera så är det något visst med en bok. Det är Mats Anderssons första fotobok som jag har fått äran att författa texter till. Nära 200 sidor fotokonst. Och så lite text då också förstås...
Maila mig om du vill förhandsbeställa ett ex (perfekt julklapp!)
Här lite mer om boken:
Boken »årstiderna« är Mats Anderssons första bok. Nära 200 sidor fotokonst. Fotografering har alltid intresserat honom, men det är först under senare tid som han känt att han kan producera bilder som är hans egna. En process som han beskriver som ett helt nytt sätt att se bildmotiv. Överallt. När som helst.
– I den här boken vill jag visa årstiderna – på mitt sätt. Inte traditionellt uppdelat på vår, sommar, höst och vinter utan en friare tolkning med olika teman. Samtliga bilder är gjorda under 2009. Vissa direkta, andra mer abstrakta. Ge även de sistnämnda en chans. De, om något, visar naturens fascinerande variation, säger han.
2009 är ett år som inneburit ett intressant genomslag för Mats Andersson som naturfotograf. Inte minst via de möjligheter som Internet erbjuder för bildvisning och snabb respons. I »årstiderna« samsas traditionellt raka fototekniker med konstnärliga dubbelexponeringar. En befriande skildring av känsla och sammanhang, istället för den artbeskrivningssträvan som ofta dominerar naturfotografering.
– Mina bilder. Mina årstider. Med förhoppningen att upplevelsen blir just din.
... på de lågpannande intellekt som igår vid 22.30 befann sig på bron över Klockarpsleden. Vi såg det lite försent där vi kom, hela familjen, i bilen. Ägg och grus kastades av fem -sex idioter. Grillen fick smaka ägg, och vindrutan ägg och grus. Som tur är körde vi inte i diket. Kan nämligen meddela att ägg i vindrutan när man kör 70 km/h smäller ordentligt, jävligt ordentligt.
Säkert ett par tusen i självrisk för ny vindruta. Som tur är inga lackskador, eller personskador...
