Två dagar i Kinnarps
Först något som gårdagens besök:
Han kan knappt lira orgel, knappt gitarr, absolut inte munspel och allra minst sjunga. Åtminstone inte tekniskt sett. Ändå har Bob Dylan lyckats hänföra en världspublik i 50 år. Inte minst 60-talets stora ikoner hyllade unisont Bobban. Så det är något annat han har bakom sin skygga (arroganta?) framtoning; låtskatten och textbanken såklart.
Denna bjöds vi bara delvis på igår kväll. Som inte alltför inbiten fan blev en stor del av konserten en ganska sammanflytande bluesmassa. Med "Just like a woman" som en höjdpunkt. Och att få höra "Like a rolling stone" (Framröstad till världens genom tiderna bästa rocklåt 2005) med originalartisten gav kvällens enda gåshud. "All along the watchtower" och "Blowin in the wind" hade säkert haft potential om de inte försetts med typiska Dylanska nyarrangemang.
Sammanfattningsvis: Kul att ha sett en legend i Jönköping.
Sedan något om dagens besök:
Vilken stämning. Vilken publik. Och vilket lag! Hv har varit utdömda flera gånger i det här slutspelet men hela tiden rest sig och gått stärkta ur de prekära lägena. Idag spelade de med stor pondus när de (som vanligt) tagit det lite lugnt i första för att sedan köra på för fullt i andra. Falks första var grymt snyggt, Thörnbergs ännu snyggare. Nu ska det bli kul att ta sig an Färjestad i finalen.
Sammanfattningsvis: HV är nederlagstippade av alla experter inför finalen. Utdömda...
Kommentarer
Trackback
