O.M.M.

Igår blev det lite köttgryta över. Nogsamt sköljdes köttbitarna av och placerades i Jaz matskål. Hon slukade dem med stor aptit. Kvar i skålen låg tre stackars ärtor som råkat följa med. 

Börja' ana oråd.  

Så har då Idis döpt sig i Järstorps Kyrka. Hon var cool. Lyckades t o m vinka till publiken mitt under själva ceremonins höjdpunkt.



Annars såg hela gänget, utom Vidde som valde att sitta hos farmor med sin godispåse istället, så här prydliga ut.



När det sedan skulle tas ton verkar Idis desperat leta efter en flyktväg.



Skönt då att få byta om för lite mingel hemmavid istället.



Tusen tack till alla som bidrog till den fantastika eftermiddagen.

Kommer ni ihåg den där fullkomliga lyckan av att bara springa så fort benen bär? Att forsa fram och bara känna att jag är snabbast i världen.  Så här ser den lyckan ut i bilder:

Mamma lägger i ordning. Gräver fint.



Jag lägger tillbaka. Gräver upp.
Perfekt arbetsfördelning.

Just nu klättrar jag på allt. Ja, allt. Dörrar, räcken, pappor, mammor, stolar. Inte ens äppelträdet går säkert när KlätterVidde drar fram.

... från mormor och morfar sett från en förälders perspektiv.



... och så här ser det ut från Idis synvinkel.

Pappa gjorde sig fin. Jag gjorde mig fin i likadana dojor som farsan. Och så HV-tröjan på förstås. Här skulle gås på hockey. För första gången - ever! Pappa verkade väldigt glad att få dela detta med mig.



Det bar av till arenan. På vägen plockade vi upp Danne. Coolt. Och så kom vi fram till arenan. Direkt köpte pappa Cola och godis. Smart där. Det var annars grymt mycket att kika på, massor med folk, HV-prylar i shopen och sådär.
Sedan gick vi och satte oss. Några enkla rörelser från min sida och pappa halade fram Colan. Han vet vad som gäller.



Sedan kom hockeyspelarna in och värmde upp. Sköt och åkte skridskor. Intressant. Åtminstone om man får dricka Cola samtidigt. Jag konstaterade att de hade likadana tröjor som jag. Kungligt.  Sedan hände det. Alltså det var helt flippat. Mitt på läktaren kom han gående. EN APA! Med en gubbe i bur på magen. Magnifikt.



Sedan drog matchen igång. Jag letade mest efter apan. Då plockade pappa fram godiset. Jag åt så jag blev helt kladdig om händerna. Har ni testat det; slicka på fingrarna, ta på godis och vips så kletas liksom fingrarna ihop. Superkul när man ska klappa händerna sedan. För det gör man på hockey, hela hallen -klapp-klapp-klapp och sånt.
Godiset räckte 17.23 in i  första perioden. Då hade jag suttit som ett ljus jättelänge. Och fick akut längtan efter mamma. Det skrek jag också. Pappa blev jättevarm och fick bråttom hem. Han lyder min minsta vink.
Utanför hallen hade de ställt upp små traktorer. Givetvis testade jag och Danne innan det bar av hem till älskade maaaaaaaaaammmmmaaaaaa! På HV bra, men hos morsan bäst.

I serien Vidde-testar-olika-utrymmen-han-får-plats-i har vi idag kommit till tvättpåsen och tvättmaskinen. Full pott!

Idag har den flitiga, den idoga eller den verksamma namnsdag.Ida alltså. 

Oj, var tog den här veckan vägen? 

Helt sanslöst. Makalöst. Magiskt.

Med Morgan Pålsson.

... när man sitter hemma och är sjuk. Torrt som fnöske, men ändå väldigt roligt.