O.M.M.

Den liknar mest en blomma
din knubbiga barnahand,
när du håller den upp mot ljuset
och vänder och vrider ibland.

Du kan ligga långa stunder
med högst förundrad pupill
och blicka på dina händer
som leker och aldrig är still.

Det är som du ej kunde fatta
det under du skådar när
de knubbiga händerna rör sig
och i ständig verksamhet är.

Du vet ännu inte hur mycket
i livet som hänger på
att du riktigt lär dig att bruka
dina rosiga händer små.

De ska ge dig din mödas bärgning.
De ska smeka en älskad vän.
De ska garvas i livets ävlan.
De ska blomma och vissna igen.

Jag håller den lilla handen
och präntar uppå på mitt ark
en önskan om att den alltid
blir varsam och ända stark.