O.M.M.

När vi kom till Båstad var det finalhelg i tennisveckan. Parollen är "i sus och grus". Det innnebär smälltjockt med folk, högsta fart på barer och restauranger och en hel drös med stockholmsbrats. Och så lite tennis då också förstås.
Det man ganska snabbt kan konstatera är att skillnaden är hårfin mellan den s k partyeliten och bottenskrapet.
Vilket av dessa två det var som hade hyrt hus jämte oss låter vi vara osagt; men de hade bestämt sig för att det var party on varje kväll.
Och att det var Markoolios - Ingen sommar... på repeat som gällde. Varje kväll.

Första helgen var hela SandgrensKlanen på plats i huset.
Alla de manliga klanmedlemmarna deltog i Villaföreningens golftävling.
Och placerade sig väl. Priser till samtliga.
Självklart menade vissa.

På söndagen drog sig SandgrenKlanen mot Jönköping. Då passade vi på att gå in till Båstad. Det låg som ett bakislock över hela staden. Bratsen hade dragit hem; restaurangerna pustade ut. Vidde valde att gå på restaurang för första gången.
- Kul, men inte mer. Dessutom fick jag ingen glass efter maten. Därför skrek jag hela vägen hem. Man måste ju få vädra sitt missnöje!



Veckan hade sedan sin gilla gång. Det är verkligen semester när man bara låter dagarna gå. Det enda man behöver planera är maten och det är en trevlig angelägenhet i Båstad; bröd från Knut Jöns, dagsfärska grönsaker från Grönsakshallen i Boarp och kött från Kötthallen (gött namn).
Glädjande nog var vädret riktigt bra och det blev några riktiga stekardagar på altanten.
Mindre glädjande var kanske att hattmodet på altanen var ganska enkelspårigt:



Jaz gladde sig åt långa morgonpromenader och svalkande dopp.
- Dessutom är det riktigt schysst när man får slicka glasskålen efter middagen. Det är semester för mig.

Framåt sista helgen kom så SöderlindsKlanen på besök. Förutom shopping hägrade solstolarna. Viddes farmor var minst sagt nöjd över att få besök av den lilla krabaten om morgonen.
Fredagen var en riktig höjdardag med sol, sol, sol. Allt rundades av på altanen med frostig GT. Därefter grill (majskycklingfiléer är sjukt gott).
Lördagen sämre väder. Jag och Danne drog till Tyskland (Ja, eller åtminstone till BorderShopen 300 meter in i Tyskland) för att proviantera. Resten av styrkan drog till Höganäs och köpte keramik.
Don efter person liksom.

 

Bäst i Båstad sommaren 2007:

- Maten från Boarp. Allt är så färskt. Allt är så smakrikt. Allt är så på riktigt.
- Vädret. Vår första Båstadsemester med bra väder. Kändes rättvist.
- Umgänget. Det är en härlig samlingsplats.

Sämst i Båstad sommaren 2007:

- Snorkiga pensios. Bratsen är ingenting mot de pensionärsterrorister som härjar i Båstad. Tränger sig i köer, snäser hånfullt och gnäller likväl på dagens ungdom.
- Badvattnet. Så kom så äntligen solen och värmen. Då blev havsvattnet förorenat av allt regnvatten som fått dagvattnet att svämma över ut i havet.


Avslutningsvis; Ingen sommar utan slappa!



/ Dave